E-POST

Bussresan

Melkerssons skulle göra en resa längs riksväg 50. Det var den enda semestern de hade unnat sig denna regniga sommar 2007. Båda hade ett hopfällbart paraply under armen när de klev ombord vid centralstationen i Linköping. Några resenärer fanns redan med från Norrköping och Skärblacka. Bussen susade fram mellan Linköping och Motala och ytterligare passagerare steg på. När de passerat Motala och tog sikte mot Övralid, hördes en dov Norrköpingsröst:

-Hade det varit Ölvemarks hade vi fått en Blody Mary nu.

-Tyst på dig. Det här är en kulturell resa! hyssjade hans fru.

Det var nu 50 passagerare på bussen som skulle bese Övralid, Heidenstams residens. Fröken Larsson från Mjölby, som just gått i pension från Kungshögaskolan berättade att dagens elever inte hade en aning om vem Heidenstam var. De parkerade bussen en bit från huset och njöt av den vackra utsikten över Vättern.

   Guiden delade upp dem i två grupper och den ena gruppen skulle dricka kaffe först i Farfarsstugan och den andra gruppen guidas. Sedan skulle man skifta.

När guiden berättade att Heidenstam hade varit gift flera gånger, fnittrade Kurt från Skärblacka.

- När skrev karln sina dikter egentligen?

När alla druckit kaffe, steg stämningen betydligt i bussen och man såg fram mot nästa mål på resan - att besöka Ellen Keys Strand. Guiden berättade lite om Ellen Key för att förbereda besöket. Några resenärer var totalt ointresserade och undrade om man kunde sätta på radion istället, eftersom Sverige spelade en

viktig fotbollsmatch. Besöket på Strand gick snabbt och nästa mål var picknick på Hjässan av Omberg.

   Det var ganska ansträngande för den något ålderstigna gruppen att gå uppför backen till Hjässatorget, men tanken på kalla revbensspjäll. potatissallad och prinskorv sporrade. En välkyld öl lockade också.

- Hade det varit Ölvemarks hade vi kunnat beställa snaps till maten! sade mannen från Norrköping.

   Nu suckade Eva Sjöstrand från Linköping över att hennes skor skavde och hon hade hellre sluppit den här vandringen och ätit på Ombergs Turisthotell istället. Hon gruffade lite på sin man och hoppades att de skulle få göra en utvärdering.

När de väl var uppe på Hjässatorget, tyckte alla att utsikten var magnifik och Kurt Norbäck från Mantorp berättade att hans pappa hade kört motorcykel upp

till Hjässatorget. Själv hade han fått sitta i en sidovagn. Någon gång på fyrtiotalet hade det varit, kanske -48. Helt säker var han inte.

- På Ölvemarks brukar man få våtservetter och torka av sig med! sa mannen från Norrköping.

- Nu får du väl ändå knäppa igen! fräste hans fru. Det här är "Resor i Östgötabygd" och inte Ölvemarks och jag är jättenöjd.

   Hon snörpte på munnen och satte gaffeln i en prinskorv och tuggade metodiskt.

   Sista anhalten för dagen före hemfärden var Rökstenen. Nu var alla lite dåsiga efter maten och man slumrade till i bussen under den korta biten till Rök.

  Vid Rökstenen köpte alla vykort och skickade  till sina barn och sedan åkte alla glada och lyckliga hem.

Man applåderade och tackade guiden och bestämde sig för att ta en tur nästa sommar igen. Eller varför inte ett julbord i början av december?