…och tyst blev sången….

Talgoxen väcker honom. Rakt genom det öppna fönstret hörs äntligen den välkända melodin, tsi tsi tsu, tsi tsi tsu. Han ligger stilla och någonting strömmar genom kroppen. Kan det vara livslust? Va det en dos tsi tsi tsu han behövde?

Vårvintern har plågat honom. Han har tröttnat på slasket, väderomslagen, den råa kylan som möter honom utanför ytterdörren. Han ser på telefonen. Han har tröttnat på de hurtiga rösterna också, de som vill få honom att byta elleverantör, teleabonnemang, dagstidning. Och han har tröttnat på sin egen eviga besvikelse över att det aldrig är hon som ringer.

Gäspande står han framför spisen och kokar sin gröt. Han känner på sig att i dag blir det annorlunda. I dag är det en speciell dag. Talgoxen har kvittrat, ljuset är här och värmen kommer snart att breda ut sig.

Han blir inte ens förvånad när telefonen ringer. Det är ju en speciell dag. Det är ju en dag som inte liknar någon annan dag.

Det är hon. Hans hand med telefonluren darrar och han anstränger sig att låta som vanligt. I ett ögonblick ser han bilder framför sig, som i en film drar de förbi. En vit duk, kandelabrar, hummer och champagne, nej, mer realistiskt, en tur i motorbåten, en klippa, grillning över öppen eld, nej det är för tidigt på året, det är för kallt. Men en enkel fika över hennes köksbord då? Hennes kök på våning fyra, hennes kök med de randiga gardinerna och ständigt nybakade frallor.

Han hör hennes ord, visst hör han dem. Men de tränger inte in i honom, han förstår inte. ”Kan du låna mig en burk ravioli?” säger hon. ”Kenneth och jag har glömt att handla.” Han sväljer. Så piper han fram ett ja, ett OK. Och lägger långsamt på luren.

Han måste klä sig, visst måste han klä sig. Först. Liksom trevande drar han sig in mot sitt sovrum. , tittar efter skjorta och byxor. Då ser han. talgoxen. Den har flugit in genom det öppna fönstret och ligger död under elementet.

090330

Ann-Mari Tormalm